The Knife’s nya musikvideo – bajs, blixtar och Bagisdansare!

The Knife har precis lanserat ”Shaken-Up Versions”, en minialbum med åtta egna låtar i nya omskakade versioner. Ett av spåren har fått en otroligt galen sjukhusvideo, med deltagande av kreativa stjärnor som bor i Bagis.

Som alla vet är The Knife en av de mest coola och internationellt uppskattade svenska elektroniska popband nuförtiden, en duo som brukar ha intressanta samarbeten och budskap i sina videos. Den här gången har bandet vänt sig till konstnären Bitte Andersson, som bl.a. regisserat Dyke Hard – a lesbian rock’n’roll film adventure, för att skapa ”Without You My Life Would Be Boring (Shaken-Up Version)”: en galen video  med bajs, blixtar och Bagisdansare.

Videon har redan spridits runt om i världen med recensioner som applåderar Bittes galenskap, The Knifes nya sounds och våra granndansare. Men hur var det att jobba med de hemlighetsfulla syskonen Karin Dreijer Andersson och Olof Dreijer? (De visar sällan sina ansikten eller ger intervjuer). Här följer en intervju med Bitte Andersson om filmen och videon…

Hur kommer det sig att ni samarbetade med The Knife?
– The Knife hörde av sig och frågade om vi ville samarbeta. De hade sett Dyke Hard-trailern och gillade den. De hade några egna preferenser som vi arbetade fritt utifrån. Sedan var de extremt öppna och bejakade våra idéer. Det var nästan läskigt att få så stor konstnärlig frihet när vi visste att så många skulle se videon, men vi körde bara på som om det här var en uppföljare till Dyke Hard.

Hur var det att spela in videon?
– Vi spelade in hela videon på två dagar, på vårdcentralen i Årsta i Stockholm, och första dagen fanns det inget lyse i taket. Så då fick vi kuta runt med en massa filmlampor och försöka gömma dem bakom skådisarna. Vi använde en jättebra digital filmkamera, men vi ville inte att inspelningen bara skulle handla om att få rätt fokus i bilden, som det ofta gör när man jobbar med kort skärpedjup. Därför programmerade vi om kameran så den efterliknade en analog 16mm kamera och då kunde vi ha allt i bilden skarpt hela tiden och vara mer spontana när vi filmade. Dock förlorade Alexi känseln i handen i en vecka för att kameran + axelriggen var så tung, så nästa gång kanske vi kör med våran gamla Dyke Hard HDV-skruttkamera istället, om det fortfarande finns miniDV-band att köpa alltså. Den väger nästan inget så man kan filma väldigt fritt.

 Teamet?
– Alla statister och dansare var superhjälpsamma och som myror i en myrstack hjälptes alla åt att tömma och städa stället när vi var klara, 5 min innan vi måste vara ute ur lokalerna – tack skådisar!!! Vi jobbar alltid med minimalt crew på 4-5 pers och skådisarna brukar ofta hjälpa till med mycket annat. Det gör det lättare att vara spontan och öppen för improvisation när man filmar. Mesta fokusen brukar hamna på storyn och castingen. Allt det där med ljussättning, inspelningsledning, DIT, passning, SAD, FAD och andra produktionsroller som folk brukar ha på inspelningar fixar vi med själva.

Vad ville NI och The Knife visa i videon?
– Vår koreograf Iki González ville visa att koreografi kan utgå från dansarna istället för att dansarna ska anpassas efter koreografin. Och så ville vi lätta upp lite i en bransch vi tyckte känns ganska stel, lite som lavemang för musikbranschen abropå bajs, ha ha.

Hur har det varit att hamna i internationell press och få bra recensioner på videon? Tror du att det kan bidra att främja filmen?
– Overkligt. Det måste vara svårt att förhålla sig till så mycket feedback för alla stora artister. Men många verkar reagera positivt och det är jättekul att läsa folks olika tolkningar och olika favoritbitar. Vi har alltid mycket kroppsvätskor i våra andra projekt, så vi hade inte tänkt på att just bajsbiten skulle bli så framträdande i recensionerna, men det var ju kul att folk får upp ögonen för gore, ha ha. Det var supergeneröst att vi fick ha med Dyke Hard i eftertexterna. Nästan alla i videon är ju också med i filmen, en slags Dyke Hard All Star, och såklart hoppas vi att folk som gillar videon också ska hitta Dyke Hard.

Vems är de som jobbar i filmen och musikvideon som bor i Bagis?
– Trummisen i videon, Wågis, bor i Bagis med sin tjej och spelar trummor i ett band som heter Tiger Tape.  En av de röda dansarna som heter Moa (med röd turban) bor i Bagis med sina kids och pluggar till barnmorska. Sedan bor en musiker som heter Anders Peev där också och han har spela in spökgitarrsolos till Dyke Hard (det spökar i en elgitarr, så alla som håller i den spelar som Yngwie Malmsteen).

Har du tänkt på att använda Bagis-miljöer för att spela in ditt nästa filmprojekt?
– Just nu har jag inget nästa filmprojekt, det ska bli skönt att bara sitta på sin kammare och rita istället, men det kanske blir aktuellt. Jag bor ju i Hammarbyhöjden och ofta är det skönt att filma nära där man bor så skådisarna har nära till dusch efter allt kladd de får stå ut med.

När kommer din film ut?
– Dyke Hard ligger fortfarande i slutproduktion och vi har inget premiärdatum satt ännu, men vi har en grupp på facebook som man kan gå med i om man vill ha info, eller så kan man kolla vår hemsida.

Är ”Without You My Life Would Be Boring” en soundtracklåt i ditt filmprojekt: Dyke Hard movie?
– Nej.

Kan någon samarbeta med eller bidra i dina filmprojekt?
– Ja. Maila oss! Jag bitte.andersson@gmail.com eller vår fotograf Alexi Carpentieri alexi.carpentieri@gmail.com